Vattkoppor drabbar vanligen barn i förskoleåldern. Virus ligger sedan latent i kroppens nervceller och kan senare i livet reaktiveras och orsaka bältros.
VZV kan reaktiveras i alla åldrar hos den enskilda individen när den immunologiska kontrollen fallerar, även hos barn och ungdomar. Bältros är dock vanligare hos personer med immunbrist och hos äldre personer i takt med att immunsystemet åldras.
Folkhälsomyndigheten föreslår, utifrån en nyligt gjord utredning, att vattkoppsvaccin införs i barnvaccinationsprogrammet, och rekommenderar vid ett införande att ikappvaccination genomförs bland äldre barn upp till 18 år, som inte haft vattkoppor.
För vaccination mot bältros, som inte uppfyller kriterierna, finns istället en vägledning för regionerna. Dialog kommer att ske mellan Folkhälsomyndigheten och rådet för nya terapier (NT-rådet), vilket regionen inväntar.
Bältrosvaccin rekommenderas till vuxna med ökad risk för bältros |
|
Vattkoppsvaccin |
| Vaccin mot vattkoppor föreslås införas i barnvaccinationsprogrammet. Vid ett införande rekommedneras även att ikappvaccination genomförs bland äldre barn upp till 18 år, som inte haft vattkoppor. |
Andra generationens förstärkta rekombinanta bältrosvaccin (Shingrix®, GSK) är säkert och erbjuder ett långsiktigt skydd mot bältros hos äldre. Skyddseffekten kan vara lägre hos personer med allvarlig immunbrist och vaccinationstillfället kan behöva väljas av patientansvarig läkare utifrån sjukdomsaktivitet och behandling för att optimera immunsvaret.
Vaccinet är godkänt inom EU sedan 2018 för personer 50 år och äldre, och sedan 2020 för personer 18 år och äldre med sjukdom eller läkemedelsbehandling som orsakar immunbrist. För ett optimalt skydd är det viktigt att de rekommenderade två doserna ges med 2-6 månaders intervall, då en dos ger ett sämre skydd.
Skyddseffekt
Långsiktigt skydd mot bältros efter vaccination med det förstärkta rekombinanta bältrosvaccinet (Shingrix, GSK) har observerats i studier hos person 50–80 år, där över 90 procent var skyddade i 4-årsuppföljningen, och över 70 procent i 10-årsuppföljningen av personer som deltog i de initiala kliniska prövningarna. Skyddseffekten kan vara lägre hos personer med allvarlig immunbrist (60–90 procent) under en kortare observationstid om två år och vaccinationstillfället kan därför behöva väljas av patientansvarig läkare utifrån aktuell sjukdomsaktivitet och behandling för att optimera immunsvaret.
Hade du nytta av innehållet på denna sida?
Skicka gärna förslag till oss på hur sidan kan förbättras
Tack för din återkoppling!
Senast uppdaterad: den 7 juni 2024