Sjukskrivning

I bedömningen ingår att ta ställning till om patientens sjukdom eller skada medför en funktionsnedsättning som leder till arbetsoförmåga, att prognosticera tid för återgång i arbete samt att bedöma behov av åtgärder som leder till att patienten återfår arbetsförmåga. Bedömningen dokumenteras i ett intyg. Sjukskrivning ska vara en medveten del av behandlingen.

Det är sjukdomens/skadans konsekvens i form av funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning och hur detta påverkar arbetsförmågan som kan motivera en sjukskrivning, inte sjukdomen/skadan i sig.

Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd, med specifika rekommendationer om sjukskrivningstider för olika diagnoser, är en vägledning för bedömning av arbetsförmågan. Läkarens slutliga bedömningar måste dock ske individbaserat. Det finns en individuell spännvidd för hur en given sjukdom påverkar olika individers arbetsförmåga. Detta kan vara grund för avsteg. Samsjuklighet kan vara en annan. Avsteg ifrån rekommendationerna bör motiveras och dokumenteras.

Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd

Ett stöd vid bedömningen är även Genushanden som påminner om fem fällor som vårdgivaren ofta faller i vid sjukskrivning. Dessa fem fällor kan vara bra att göra till rutinfrågor vid sjukskrivning.

1. Kvinnor tillfrågas om sin familjesituation, men sällan mannen. Tänk tvärtom: fråga mannen!
2. Våld, hot och mobbing är en riskfaktor för långvarig sjukskrivning. Mäns våld mot kvinnor dolt problem. Våga fråga, våga se.
3. Somatisk inriktning på männens diagnoser och psykosomatisk inriktning på kvinnors diagnoser. Stor risk att vi missar mäns depressioner! Risk för medikalisering hos kvinnan.
4. RISK-bruk, alkohol mer skamligt för kvinnor. Fråga alltid.
5. Rehabiliteringsplan. Män får tidigare specialistremisser, får större stöd av sin arbetsgivare. Männen rehabiliteras utifrån sitt arbete, medan risk för att kvinnor rehabiliteras utifrån sin sociala situation.

Utöver dessa områden är det även viktigt att fråga om arbetssituation, som också ofta ligger bakom dåligt mående. Det bör finns en plan för patienten för återgång i arbete eller andra insatser. I vissa fall innebäradet att kontakt behöver tas med arbetsgivaren, Arbetsförmedlingen och Socialtjänsten efter medgivande av patienten.

Bedömningarna kommuniceras vanligen via intyg till patientens arbetsgivare eller Försäkringskassan, som behöver det medicinska underlaget för att fatta beslut om ersättning eller arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder. Arbetsförmedlingen eller Socialtjänsten kan också vara mottagare av intyget.

När det gäller rätt till sjukpenning är det viktigt att ha i åtanke att även följande ska vara uppfyllt:

• Patienten ska vara försäkrad i Sverige eller ha en sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
• Försäkringskassan ska ha bedömt att individens arbetsförmåga är nedsatt i förhållande till hens arbete utifrån sin samlade information avseende de krav som arbetet ställer på individen och tillgängliga underlag, varav det medicinska underlaget/intyget från vården utgör en viktig del.

Försäkringskassans bedömning är också beroende av var patienten befinner sig i den så kallade rehabiliteringskedjan. Detta innebär att patientens arbetsförmåga bedöms utifrån olika bedömningsgrunder beroende på hur länge hen varit sjuk.

Rehabiliteringskedjan