Borttagande av blodsmittemärkning i journaler

Det behövs inte - vårdpersonal ska alltid behandla blod och blodtillblandade kroppsvätskor som potentiellt smittsamma. Märkningen kan inge en falsk trygghet eller vara vilseledande i bland annat följande fall:

1. Patienten har en blodsmitta men är inte testad
2. Patienten har smittats efter det senaste negativa testet
3. Journalen kan vara omärkt trots känd blodsmitta då rutinerna för märkning inte alltid är enhetliga
4. Patienten är smittfri efter behandling men journalen är inte avmärkt

Hälso- och sjukvårdsdirektören har därför fattat beslut om borttagande av blodsmittemärkning i patientjournalen i Region Örebro län.

Det finns inget lagligt stöd för/krav på att journaler ska vara märkta med blodsmitta vare sig i patientdatalag eller föreskrifter och allmänna råd från Socialstyrelsen eller Arbetsmiljöverket.

Nej, endast märkningen i uppmärksamhetsinformationen ("varningstriangeln"). Allt annat i journalen som berör blodsmitta finns kvar (diagnoser, inskrivningsanteckningar, epikriser, mottagningsanteckningar, provsvar från mikrobiologen, läkemedelslistor etc.).

Denna så kallade ”uppmärksamhetsinformation” ska endast innehålla kritisk information som kan vara avgörande för den enskildes säkerhet, till exempel överkänslighet för födoämnen eller läkemedel. Socialstyrelsen har publicerat en rekommendation för hur uppmärksamhetsinformation ska dokumenteras. ”Blodsmitta” fanns tidigare med men har tagits bort från och med 2021 års version av dokumentet (förutom för gravida).

Uppmärksamhetsinformation - Socialstyrelsen

Vid bärarskap av anmälningspliktiga och smittspårningspliktiga resistenta bakterier (MRSA, VRE, ESBLcarba) ska journalen märkas även fortsättningsvis.

Vi menar oftast hepatit B, hepatit C och hiv när vi talar om blodsmitta. Dessa tre virus kan överföras

1. Genom blod till blodkontakt eller blod-slemhinnekontakt
2. Från födande förälder till barn i samband med förlossningen
3. Genom oskyddat sex (utan kondom)

Nej, överföring av blodsmitta till vårdpersonal är mycket ovanligt. Blodsmitta överförs inte i vanligt omvårdnadsarbete.

Blodsmitta kan överföras genom blod till blodkontakt såsom stick- eller skärskador och kan även överföras genom att blod/blodtillblandade kroppsvätskor kommer i kontakt med en oskyddad slemhinna (till exempel ögon eller mun) eller skadad hud. Om sådan blod-blod eller blod-slemhinnekontakt inträffar ska det hanteras enligt riktlinje för stickskada på Vårdhygiens hemsida.

Personal inom vård och omsorg bör vara vaccinerade mot hepatit B, se regionens riktlinje, Rekommendationer för vaccination av personal inom vård och omsorg

Inget fall av vårdrelaterad hepatit B smitta har rapporterats i Sverige sedan 1999.

Smitta med hepatit C har tidigare förekommit i samband med tillbud (se mer om tillbud nedan) men är numera mycket ovanligt, nationellt rapporterades 8 fall totalt under år 2000–2012.

Ingen vårdpersonal i Sverige har smittats av hiv i samband med stick- eller skärskada i vården.

Överföring av blodsmitta från en patient till en annan är mycket ovanligt i Sverige, men har inträffat. Ett exempel är när vårdpersonal inte har följt rutiner utan till exempel använt flerdosampuller av injektionsläkemedel till fler än en patient, och återfyllt sprutor för engångsbruk.

Vid administrering av flytande läkemedel är grundprincipen att alltid använda endosförpackning. Används flerdosförpackning utanför läkemedelsrum ska den vara patientbunden, det vill säga endast användas till en patient. God praxis är att beredning av parenterala läkemedel till mer än en patient från flerdosförpackning sker i läkemedelsrum. Injektionsläkemedel i flerdosbehållare kan vid felaktigt handhavande överföra smitta. Sprutor för engångsbruk får aldrig återfyllas.

Det går bra att en patient med blodsmitta delar vårdrum med andra patienter, det innebär ingen smittrisk.

Se Blodsmitta, vårdhygienisk riktlinje på Vårdhygiens hemsida

Smittöverföring, smittrisker, rutiner - Vårdhandboken

Vårdpersonal ska alltid följa basala hygienrutiner, i kontakt med alla patienter. Det innebär bland annat att vårdpersonal ska använda handskar vid kontakt/risk för kontakt med blod och andra kroppsvätskor. Vid risk för stänk av kroppsvätskor används visir eller motsvarande stänkskydd.

Vårdpersonal ska också arbeta på ett sätt så att stick/skärskador förebyggs bl. a genom att använda sticksäkra produkter.

Stickande/skärande produkter lägges direkt i därför avsedd behållare.

Medicinteknisk utrustning för flergångsbruk ska alltid rengöras/desinfekteras/steriliseras på samma sätt oavsett känd blodsmitta eller inte.

Basala hygienrutiner Vårdhygiens hemsida

Förebyggande rutiner - Vårdhandboken

Är rutinen verkligen motiverad? Med stor sannolikhet är den inte det. Diskutera med Vårdhygien.

1. Fråga patienten. Patienter med hepatit B, hepatit C och hiv har informationsplikt enligt smittskyddslagen i situationer där det kan finnas en beaktansvärd risk för smitta (se mer i frågan nedan om smittskyddslagen).
2. Titta i journalen - tidigare diagnoser, journalanteckningar, provsvar, läkemedelslista mm.
3. Ta nya aktuella prover (med patientens medgivande).

Nej. Den rutinen är borttagen sedan flera år i Region Örebro län. VO Laboratoriemedicin behandlar allt blod som potentiellt smittsamt och därför behöver inte prover märkas med blodsmitta.

Vid spill av blod/kroppsvätskor ska punktdesinfektion utföras snarast. Det innebär att man torkar upp föroreningen och därefter bearbetar ytan med ytdesinfektionsmedel med tensid. Personal som utför detta ska ha handskar på sig. Se Blodsmitta, vårdhygienisk riktlinje på Vårdhygiens hemsida.

I normalfallet gäller sedvanlig tvätt- och avfallshantering. Vid stora mängder kroppsvätskor tas tvätt och avfall om hand som smittförande. Se Blodsmitta, vårdhygienisk riktlinje på Vårdhygiens hemsida.

Vid stick- eller skärskada är risken för överföring av blodsmitta oftast låg. Se riktlinje om stickskada på Vårdhygiens hemsida.

Hepatit B, hepatit C och hiv räknas till de allmänfarliga sjukdomarna enligt smittskyddslagen (SmL). Patienter med dessa infektioner har skyldigheter, till exempel att följa de förhållningsregler de får av sin behandlande läkare. Syftet med förhållningsreglerna är att de ska undvika att utsätta någon annan person för smittrisk. Patienten har också informationsplikt i situationer där det finns en ”beaktansvärd” risk för smittoöverföring. Patienter med hiv och hepatit informerar oftast sjukvården om sin diagnos, men är inte skyldiga att göra detta när det inte föreligger någon beaktansvärd risk, till exempel vid ett mottagningsbesök där inga blodprover tas.

Patienter med välbehandlad hiv (med mycket låga/omätbara virusnivåer) har numera bara informationsplikt till vården inför situationer med högre risk för stick/skärskador, till exempel kirurgiska ingrepp. De behöver inte informera inför rutinmässiga, enklare undersökningar inom sjukvård/tandvård (inklusive blodprov och injektioner).

Patienter med allmänfarliga sjukdomar har också rättigheter enligt SmL, till exempel kostnadsfri vård och behandling som minskar smittsamheten.

Läkare som misstänker att en person kan vara smittad av allmänfarlig sjukdom enligt SmL har skyldighet att erbjuda denna person kostnadsfri provtagning.

Den läkare som konstaterar en allmänfarlig sjukdom har flera viktiga uppgifter enligt SmL, till exempel smittskyddsanmälan, smittspåra och ge förhållningsregler.

Den läkare som är provsvarsmottagare/remitterande läkare på remissen räknas som behandlande läkare och har skyldighet att handlägga patienten i initialskedet. Detta innebär att bland annat att ge patienten information om diagnosen, ge förhållningsregler och remittera patienten till infektionsklinik. Vid hiv eller akut hepatit B (HBc-IgM-positiv) ska patienten handläggas och remitteras till infektionsklinik omgående. Tag omedelbar telefonkontakt med infektionsbakjour för att i samråd med denne planera fortsatt handläggning.

Se respektive diagnos på Smittskydds hemsida, Sjukdomar A-Ö avseende behandlande läkares ansvar.

Personer kan ha dessa infektioner under många år utan att ha några symtom alls. Under denna period är personen smittsam, men vet då inte själv om det. Obehandlad hepatit kan ge långtidskomplikationer i form av skrumplever (cirros), leversvikt och levercancer. Obehandlad hiv leder till AIDS.

Akut hepatit B hos vuxna läker ut i 9 fall av 10. Kronisk hepatit B kan inte botas. För att minska risken för komplikationer följs patienterna med regelbunden provtagning via infektionsklinik, ibland kan läkemedelsbehandling vara aktuellt för att minska virusnivån. Det finns ett effektivt vaccin och vårdpersonal bör vara vaccinerade mot hepatit B. Hushållskontakter och sexualpartners till patient med kronisk hepatit B erbjuds kostnadsfri vaccination.

Hepatit C, som utvecklas till kronisk form i ca 70 % av alla fall, kan numera botas hos ≥ 95 % av patienterna med 8-12 veckors tablettbehandling.

Alla patienter med känd hiv erbjuds behandling omgående efter diagnos, och mer än 95 % av personerna med känd hivinfektion i Sverige idag (2022) har välbehandlad hiv. Med detta menas att deras hiv-virusnivåer i blod är mycket låga/omätbara, och smittsamheten är då också mycket låg. Vid välbehandlad kan smitta ej överföras vid sexuella kontakter. Med dagens effektiva behandling är hiv en kronisk infektion med god prognos.