Bakgrund till kognitiv svikt vid demenssjukdom
Demens (ICD-10) är en diagnos och begrepp som i dag ersätts mer och mer med begreppet kognitiv sjukdom (finns även som diagnos enligt DSM-5). Kognitiv förmåga (tankemässig förmåga) omfattar minne, inlärning, uppmärksamhet, språk, räkneförmåga, orienteringsförmåga samt handlingsförmåga.
Kognitiv sjukdom orsakas av skador i hjärnan som successivt försämrar de kognitiva förmågorna. Den vanligast förekommande sjukdomen är Alzheimers sjukdom som står för 60–70 procent av fallen. Andra typer är till exempel vaskulär demens, frontotemporal demens och Lewy body sjukdom.
Antalet personer som får diagnosen Mild kognitiv svikt (MCI) ökar i Sverige, troligtvis som en följd av en utveckling mot tidigare diagnostik. Cirka 30 procent av de som får diagnosen insjuknar i en kognitiv sjukdom inom ett år.
För att en kognitiv nedsättning ska klassificeras som en demenssjukdom/kognitiv sjukdom, ska personen ha symtom som hindrar vardagen.
Tidig utredning och diagnostik är viktigt. Det möjliggör att påbörja behandling och stödinsatser, vilket kan lindra symtom och förbättra livskvalitén. Det ger både den sjuke och den anhörige möjlighet att bättre förstå symtomen, få rätt hjälp i tid samt att planera framtiden.
Antalet personer i Sverige som idag lever med en kognitiv sjukdom uppskattas till cirka 150 000.
I Sverige insjuknar årligen mellan 20 000–25 000 personer i en kognitiv sjukdom. Fram till år 2050 förväntas antalet nästan att fördubblas vilket innebär en stor framtida utmaning för samhället.
Ungefärlig prevalens efter ålder brukar anges som:
- 65–69 år: cirka 1–2 procent
- 70–74 år: cirka 3 procent
- 75–79 år: cirka 6 procent
- 80–84 år: cirka 12 procent
- 85 år och äldre: 20–30 procent eller mer
I prevalensen för kognitiv sjukdom ingår inte lindriga former för lindring kognitiv sjukdom/MCI.
Hade du nytta av innehållet på denna sida?
Hur kan vi göra sidan bättre?
Tack för din återkoppling!
Senast uppdaterad: den 27 augusti 2026